Veckans kulturfråga v.24 2025

Under juni är det Pride Month och över världen uppmärksammas rättigheter som tyvärr inte är självklara överallt och som aldrig går att ta för givna. Rätten att vara sig själv, älska den man vill och leva det liv som passar en bäst. Jag ser med oro på den utveckling som sker just nu i allt för många delar av världen, där rättigheter för hbtq+-personer snarare går bakåt än framåt. West Pride pågår i Göteborg just nu och på lördag går pridetåget genom stan. Dagens kulturfråga uppmärksammar det.

Vilka priderelaterade kulturtips har du?

Det är 1920-tal i Berlin och i Heintz och Florians lägenhet på Winterfeldtplatz är der fest natten lång. Nätterna på Winterfeldtplatz av Elin Boardy är en fin bok om att leva sitt rätta liv även om världen runt omkring inte riktigt verkar förstå. Kulturkollo bjöd på ett klassikerbingo lagom till nationaldagen och även om Stjärnor utan svindel av Louise Boije af Gennäs inte var mitt bidrag till bingot är det en bok som jag verkligen älskade när jag läste den. Mer svenskt i form av Jonas Gardells trilogi Torka aldrig tårar utan handskar som jag tycker är det bästa han skrivit.

Abdellah Taïa är en favoritförfattare som jag läst allt av som översatts till svenska. Det är alltid fyllt av känslor beskrivna på ett otroligt vackert sätt. Faktiskt lyssnade jag på Taïa under just Pride, men jag har också sett honom två gånger på Bokmässan. Allt han skrivit är bra, men kanske är det bäst att börja med Frälsningsarmén. Även Nina Bouraoui med rötter i Algeriet skriver om sexualitet och hur hon älskar både män och kvinnor. I boken Alla människor har av naturen ett behov av att veta skriver hon om hur hon som 18-åring försökte komma fram till vem hon var. Den tredje författaren som också skriver autofiktion och funderar mycket över klass och identitet är Édouard Louis som debuterade med Göra sig kvitt Eddy Belleguele som handlar om hur han lämnar staden han växte upp i, sin familj och också sitt namn. Louis fastnar lite i svärta och elände kan jag tycka, medan såväl Taïa som Bouraoui beskriver det smärtsamma, men också det som är bättre och ljusare.

Jag vill också tipsa om två fina böcker för yngre läsare som jag läst ganska nyss, nämligen Kollokillen av Johan Ehn, som får en fortsättning i höst och När regnbågen exploderade & tomten dog av Annelie Adamsdotter. Båda böckerna beskriver den första kärleken på ett lagom komplicerat sätt.

Shitt’s Creek handlar om familjen Rose som förlorar allt, utom det lilla samhället Shitt’s Creek som pappa Johnny en gång köpt. Tanken är nu att sälja det för att få in i alla fall lite pengar. Det visar sig vara svårt. Det finns en hel del udda personer i Schitt’s Creek och familjen Rose består också av fyra rätt udda fåglar. Efter en skakig inledande säsong får vi dock se en fin och rolig skildring som mycket handlar om att vara sig själv. Sonen David hittar till exempel en man som inte liknar någon annan han dejtat och det visar sig vara bra.

En riktigt bra serie med en rad karaktärer som definitivt hade passat i en prideparad är Somebody Somewhere. Långt ifrån alla är hbtq-personer, men alla respekterar sina medmänniskors rätt att bestämma hur de vill vara och vilka de älskar.